Mamma lägger pussel.

Belinda Olsson frågar om dagens mammor verkligen känner igen sig i alla mammahandböcker. Allra viktigast är dock meningen Belinda som hastigast sätter inom parentes:

Har inte hittat någon bra motsvarighet hos män, kanske managementböcker till jobbet då

Som vanligt handlar inte det s.k. livspusslet om män. Om pappor. Som vanligt är det mammorna som skall dra ned på sina egna och omgivningen krav. Som vanligt är jämställdhet en kvinnofråga, fastän det krävs 2 to tango.

Visst finns papporna. Men bara på distans när söner och döttrar gör upp med sin barndom och/eller lämnar en postum kärleksförklaring. När det kommer till ansvar, till det s.k. livspusslet är det ett kvinnoproblem. Ett knivigt fall för mammadetektiven. Medan journalisterna är fullt upptagna med att ifrågasätta mammahandböckerna och politikerna levererar hushållsnära tjänster, kan pappor fortsätta vara frånvarande.  I lugn och ro.

Belinda har rätt i att fler Tabitor behövs. Samtidigt är vi där igen: råd för mammor, mammor, mammor.  Och hur fuktig blir man av ojämställdhet – lika mycket som en vecka i Saharas öken?  En av de handböcker som Belinda refererar till, bloggar: Skriet från Kärnfamiljen, och kallar sig även Eller Kåt, glad och jämställd. Jämställdhetssträvan kan inte beskrivas bättre. Författarnas handfasta tips behövs också, oavsett om inte alla känner igen sig. De behövs för att synliggöra skillnader, för att lyfta jämställdhetsdiskussionen från akademins föreläsningssalar.

Grunden måste förändras, samhällsstrukturen måste utgå från individuell föräldraförsäkring och arbetstidsförkortning för alla. Med jobb i 6 timmar och med gemensamt ansvar för barn och hem. Sedan kan vi omläsa handböckerna och oja oss över hur dumt det var.  En gång i tiden när  begreppet ”livspussel” myntades, som gav mammorna hela ansvaret. Så dumt, men de visste väl inte bättre.

- Marita -