När deltid skulle bli heltid. Som bidde… ingenting
23 februari 2009
Deltidsarbetslösa visste det redan. Alliansen vet det nu, men bryr man sig? Osäkert. Vet att den snirkliga och samtidigt korkade 75 dagarsregeln inte ger fler heltidsjobb. Däremot fler heltidsarbetslösa…kvinnor. Hur är det ens möjligt att konstruera ett system som stänger ute en gigantisk grupp från arbetsmarknaden????
En överväldigande majoritet av deltidsarbetslösa är alltså kvinnor. Kvinnor som jobbar som springvikarier och på deltider. Kvinnor som finns på en arbetsmarknad som av tradition erbjudit deltider. Tjänster på 50 %. På 75 % och rentav 80 %. Men tyvärr alldeles för sällan 100 %
Systemet är krångligt och jag förstår att media har svårt att såväl förstå som förklara. Ändå blir jag irriterad över frånvaron av analys. AF tog fram undersökningen på DN:s uppdrag, som skriver:
Jösses, det är och har varit så många kvinnors vardag under så många år: att vara ständigt redo. Beredd på att jobba. Beredd på att inte jobba. 24/7. Året runt. Vikarier är så billigt och bekvämt för arbetsgivaren att de fortsätter ringa in och anställa lite då och då. Med eller utan kris. Med eller utan 75-dagarspåhitt. Och de deltidsarbetande vet snart varken ut eller in. En sak är dock övertydlig: självklart påverkar 75-dagarsregeln möjligheten att arbeta negativt. Något annat är omöjligt.
Suck….. alltså så här funkar det:
Exempel Lotta är timvikarie i storkök och tjänar 100 kr/timme. Hennes a-kasseersättning är 502 kr/dag på 65%-nivå och hon arbetade innan arbetslöshet 40 h/vecka. Hon hade 275 a-kassedagar när 75-dagarsregeln trädde i kraft. Av de 275 dagarna är 75 arbetsmärkta: Så fort Lotta arbetar mindre än heltid under 1 vecka, tickar dessa dagar. Är hon däremot helt arbetslös minskas dagarna från övriga 200.
Exempel en vecka med eller utan arbetslöshet:
Lotta arbetar 4 dagar * 8 timmar = 1 dag dras från 75 dagar.
Lotta är helt arbetslös = 0 dagar dras från 75 dagar. 5 dagar dras från resterande 200 dagar.
Lotta arbetar 4 timmar = 4,5 dagar dras från 75 dagar.
Lottas 75 dagarskvot tickar alltså beroende på hur hon jobbar. Utgångspunkten är dock alltid att hon jobbar. Är hon helt arbetslös, påverkas ju inte de 75 dagarna.
Dagarna går och Lottas 75 dagar är slut. Har hon arbetat minst 4 timmar/vecka under samtliga veckor, återstår 200 dagar. Men dessa 200 dagar betalas inte ut under veckor som Lotta arbetar. Är hon däremot helt arbetslös får hon alltså 5 dagars ersättning från a-kassan.
Exempel:
Lotta rings in på måndag för 4 timmar. Hon får inga fler timmar resten av veckan. Hennes inkomst = 400 kr/vecka . = 0 kr betalas från a-kassan
Lotta får 3 dagar heltid. Hennes inkomst = 2 400kr/vecka .
Lotta är helt arbetslös. Hennes inkomst = 2 510 kr/vecka .
Den s.k. ”anpassningen” av deltidsarbetslösa är en tvångströja och inte ett val i betydelsen frivillighet. Skall Lotta överleva ekonomiskt, måste hon tacka nej till jobb. Har hennes 75 dagar tagit slut, har hon också rätt att tacka nej.
Sedan tar förstås inte historien slut här. Är Lotta ensamförsörjare till barn under 18 år, kan hon placeras i Jobb- och Utvecklingsgarantin. Och därifrån fortsätta arbeta så mycket hon kan. Men har hon inga barn/vuxna barn alternativt har minderåriga barn och är sambo, ja då är det heltidsarbetslöshet som är alternativet. Eller att hon arbetar de timmar och dagar hon får och blir försörjd av make/sambo. Hohoho, jämställt arbetsliv någon…
Nu har Alliansen misslyckats kapitalt med sitt trixande och fixande. Gör det enkelt och sänk arbetstiden för alla. Gör 6 timmar till heltid och gör heltid till en rättighet.
- Marita -
Lycklig av lycka
25 januari 2009
Fiestabloggen tar upp ”lycka” – ja, det där som finns i böcker och på film, men som vi så sällan faktiskt bryr om oss i livet. Det verkliga livet. Lyckan som borde stå allra högst på alla agendor, inte minst den politiska dagordningen.
Och lycka finns hos politiker, i alla fall rent retorisk. Miljöpartiet beskriver att deras politik innebär just lycka, med exempel som arbetstidsförkortning:
Allt från fler folkomröstningar till kortare lönearbetstid är del av receptet för ökad lycka.
Hoppsan, då är det väl olyckligt att ingå allians med sossarna som inte alls vurmar för kortare arbetstid. Och internt har ju MP flera starka namn som vill stryka kravet på lycka, alltså kortare lönearbetstid. Så tyvärr, tyvärr, det blir nog ingen kortare arbetsdag med MP. Fi är det enda parti som har generell arbetstidsförkortning i sitt program och som inte är villiga att idka byteshandel.
Att korta arbetstiden är inte det enda för att nå lycka. Men en god bit på väg: visst vore det bra, med 2 timmar x-a tid/dag. Och, att alla som står utanför arbetsmarknaden får 6 timmar/dag. Stefan Einhorn menar att man kan vara god av egoistiska skäl…tja…då borde alla som jobbar 8 timmar kräva att få dela med sig. Vilket innebär att de dels känner en inre lycka OCH att de faktiskt får 2 timmar mer för liv varje dag. Snacka om win-win….
- Marita -
6-ig Arbetstidsförkortning
21 januari 2009
När alltid lika skärpta Katrine Kielo säger att vi inte har råd med Anders Borg som sexsymbol, har hon så rätt. Synnerligen osexig är också alliansens handlingsförlamning under den bistra ekonomiska situationen. Utan passion, utan fantasi.
Anders Borg varnar för fortsatt kris. Nähä….det fattar vi väl. Inget kunde vara mer uppenbart. Vad som också är uppenbart är att nu finns chansen. Chansen att arbetstidsförkorta och att omvandla den dyra arbetslöshetssektorn till reguljära arbeten. Ta den. Tänk nytt och fräscht. Tänk framtid.
Bra jämställda och miljömässiga anledningar till 6 timmars arbetsdag ger Ann Mårtens . Alliansupproret anger långa arbetsdagar som en förnuftig anledning till dåliga politiska beslut och Fiesta-Samuel skriver om klimatskäl. Listan på skäl kan göras oändlig. Mer tid för liv. Mer tid för kärlek.
Arbetstidsförkortning – det är 6-igt…….
- Marita -
Gudrun Schyman om arbetstidsförkortning , där hon också visar hur gammalt kravet på kortare arbetstid är.