Mycket vill ha allt

Brakförluster och varsel gav mera pengar .  Med fingarna i syltburken, erkänner man plötsligt fel. Alliansen tog bort spärrar som förhindrade bonus vid förluster och  ökade ersättningen. Det handlar förstås om storkalaset hos de statliga AP-fonderna. Med regeringens goda minne. Iom granskningen blev det dock lite dåligt, det där minnet.

Det mumlas om att det var andra tider. Det betyder andra lite bättre ekonomiska tider som kunde motivera miljonutbetalningar från skattebetalarnas konto.  Andra tider när kanske ingen skulle kollat.

Men det är aldrig OK med lock- och pockpengar. Är personalen så ointresserad av sitt arbete, att de inte anser sig  kunna jobba utan att få pengar, mer pengar och ännu mer pengar, är det verkligen dags att de får sparken. På stående fot, utan avgångsvederlag. 

Blir så förbannad över girigbukar som tror sig betinga ett högre värde. Ett MYCKET högre värde än ex. alla vårdanställda som dagligen räddar liv. Förutom låga löner får de även betala för kaffet, om de hinner ta paus vill säga.

AP-fonderna, dags att skicka dem till Skansen. Iaf gratifikationsinnehavarna.

- Marita -

Moderatapelsinen

Vårdval Stockholm tar från de fattiga och ger till de rika. Självklart, Moderaterna värnar sin egen grupps intressen.   Fattiga kvinnor drabbas . Självklart, vilken moderat bryr sig om en fattig kvinna med invandrarbakgrund? Ett Hjärta Rött visar hur bittra sanningarna är för Filippa Reinfeldt

I Moderaternas välfärdssverige är man antingen frisk och fattig, eller sjuk och rik. En enkel logik att ta med till valurnan.  Det handlar också om invandring, om jämställdhet, om miljö. Moderaterna kan liknas vid en apelsin: under skalet finns klyftorna. Oavsett färg, form eller pris: utan klyftor ingen moderat politik…öhh…apelsin.

Moderatfinishen är polerad. Man kallar sig såväl ”arbetarparti” som ”nya”, men inget har ju hänt. Man har retoriktränats i att artikulera gamla vänsterbegrepp som ”rättvisa” och ”jämlikhet”. Även om ytan är ny, snygg och schysst, är förstås politiken densamma: gammal, ful och elak.

Blaskan.se recenserar Djävulssonaten: Ur det svenska hatets historia som beskriver högerns invandrarhatiska historia:

Argumenten mot invandring har möjligtvis förändras under årens lopp delvis men ändå finns de inhumana argumenten kvar som kvardröjande onda nattsvarta skuggor kavar genom årens lopp. På 30-talet handlade det om ha den rätta rasen ren, den ädla äkta folkstammen måste bevaras till varje pris. Även då som nu hade vi argumenten om att våra jobb skulle försvinna, ekonomin bli sämre och andra lika pinsamma retoriska grepp har funnits i debatten, om horden, invandrarna skall svärma över gränsen till Sverige.

Ränderna går aldrig ur.

- Marita -

Djävulssonaten: Ur det svenska hatets historia  kan Du beställa här (149 kr)

Huka när (M)ammon talar om jämlikhet

Landstingens frihet måste minska och statens ansvar öka för att säkra jämlikheten. När Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann presenterar Moderaternas sjukvårdsprogram,  sker det med idel vänsterretorik.

Från ”Arbetarparti” till ”Rättvisa”. Moderaterna måste gratuleras för sina excellenta kapningar av begrepp.  M knycker hej vilt, tar ett för dem nytt ord och fyller det med, för dem, traditionellt och välbekant innehåll.  Med innehållet att värde följer plånbokens storlek.  Förmodligen innebär ”jämlikhet” att ta bort stopp-lagen. Jämlikhet för privata intressen.

Reinfeldt och Schlingmann menar att M är i behov av förnyelse. Instämmer till fullo….

Till grund för vårt arbete låg en självkritisk insikt om att den moderata sjukvårdspolitiken var i behov av förnyelse. Vi har under lång tid i allt för hög grad diskuterat formerna för sjukvården snarare än dess innehåll. Den offentliga debatten har handlat mer om ägarskap och finansiering än om kvalitet och tillgänglighet. Naturligtvis är formfrågorna inte oviktiga men vem som äger en sjukhusbyggnad kan aldrig vara lika betydelsefullt som vad som pågår där inne.

Form och innehåll hänger visst ihop. En latrintunna som smyckas med 24 karat guld och diamanter i överflöd, är likväl en behållare full med skit.  Fråga personalen (främst kvinnor)  som genom privatisering fått försämrade arbetsförhållanden.  Att kravet på kortsiktigt vinst måste påverka bemanning och löner är givet. Vilket i sin tur påverkar kvaliten på vården.  Sambandet form och innehåll är glasklart.

Offentlig sektor är inga änglar, vare sig vård- eller arbetsgivare, utan måste skärpa sig. Men alternativet som Moderaterna står för:  Jämlikhet, Broderskap och Privatisering,  är såväl dyrt som oansvarigt och kortsiktigt. Vi behöver helhetstänk som tänker längre och vidare. Inte ordlekar.

- Marita -

Mycket vill ha rubbet

En maktelit som har mycket och vill ha mer är ingen nyhet. Men att klyftorna är rekordstora, är mycket oroväckande.  Oroväckande och tröttsamt är också man som vanligt redovisar i dunkel.  Som om skillnaderna är könsneutrala, när det i själva verket handlar om några få rika män jämfört med en större mängd fattigare. Men inte lika fattiga som många kvinnor/färre män i kvinnodominerade yrken.

LO kartlade 198 positioner i näringsliv, politik och övriga samhälle och endast 21 procent eller 42 stycken är kvinnor, alltså:

förblir makteliten en skara som kraftigt domineras av män. (s20)

Saxade några skillnader mellan granskade kvinnor och män enligt LO:s rapport:

Kvinnor är mest underrepresenterade i den ekonomiska eliten under hela den undersökta perioden. Under 2007 innehades där endast två positioner av kvinnor.

Näst sämsta gruppen är överhetssamhället som inkluderat högst en kvinna under alla år. … 2007 fanns bara 1 kvinna (10 procent) med i gruppen statlig verksamhet och 2 (20 procent) i gruppen universitet/forskarvärlden.
Den genomsnittliga inkomsten för kvinnorna var 2007 35 procent av männens, vilket är en försämring jämfört med 2004 då andelen var 45 procent. Alltså mycket få kvinnor som tjänar mer än männen. 

 De 2 kvinnorna i gruppen kommunala bolag tjänar mer än genomsnittet för de 10 männen i den gruppen. Även inom gruppen kommuner, som inkluderar ledande kommunala politiker och tjänstemän, finns kvinnor med något högre lön än männen. 2006 tjänade män och kvinnor i genomsnitt lika mycket men 2007 gick kvinnorna om männen och tjänade 4  industriarbetarlöner mot männens 3

Endast en av grupperna uppnår nästan det som med dagens mått kan kallas en jämställd sammansättning (40/60), nämligen gruppen med kommunala politiker och tjänstemän som hade 40 procent kvinnor 2006. 2007 sjönk andelen dock tillbaka till 35 procent.

De rikaste i gruppen består alltså av en överväldigande majoritet män.  Och varför jämföra dessa med industriarbetarlön? Alla som jobbar inom kvinnodominerade sektorer vet att industriarbetare inte är ett fattigt släkte i jämförelse. Fråga restaurangbiträdet med 17 000 spänn/månad.  LO skriver att orsaken till att man valt industriarbetarlönen som jämförelse ”är att denna lön finns redovisad i den offentliga lönestatistiken hela vår undersökningsperiod” . Det förklarar inte alls varför LO inte jämför med statistisk som tillkom senare. Visst får man en kortare tidserie, men man skulle kunnat påvisa ännu större skillnader: mellan vårdbiträdet och storfräsaren. Istället väljer man normen manlig arbetare i form av industriarbetare. Hur hög (utifrån köksbiträdets perspektiv) eller låg (utifrån statliga bolagschefens perspektiv) lön har jämförelsepersonen (läs arbetarmannen)? Jo:

För år 2006 var den 269 030 kronor om året, eller 23 082 kronor i månaden (årslönen dividerad med 12,12) och för 2007 279 755 kronor vilket ger 22 197 kronor (S 58 )

Ca 280 000 kr/år – en lön som Wanja LW anser vara ”normal”……….Som ni ser är det fleräknat/felskrivet i rapporten.  Vilka siffror som är korrekta, kollar jag en annan dag. Men skillnaden mellan restaurangbiträdet och industriarbetaren är ändå 6 000 kr/månad….

Jag skyr ökade ekonomiska klyftor som pesten. Ingen är värd sådana ofantliga summor. Och nej, det skulle inte vara bättre att fler kvinnor tjänar mycket mer än andra kvinnor/män. Men vi måste få veta hur ekonomiska makten faktiskt ser ut. Den har ett kön.

Läs LO:s rapport Makteliten – mycket vill ha mer

- Marita -