Moderatapelsinen

Vårdval Stockholm tar från de fattiga och ger till de rika. Självklart, Moderaterna värnar sin egen grupps intressen.   Fattiga kvinnor drabbas . Självklart, vilken moderat bryr sig om en fattig kvinna med invandrarbakgrund? Ett Hjärta Rött visar hur bittra sanningarna är för Filippa Reinfeldt

I Moderaternas välfärdssverige är man antingen frisk och fattig, eller sjuk och rik. En enkel logik att ta med till valurnan.  Det handlar också om invandring, om jämställdhet, om miljö. Moderaterna kan liknas vid en apelsin: under skalet finns klyftorna. Oavsett färg, form eller pris: utan klyftor ingen moderat politik…öhh…apelsin.

Moderatfinishen är polerad. Man kallar sig såväl ”arbetarparti” som ”nya”, men inget har ju hänt. Man har retoriktränats i att artikulera gamla vänsterbegrepp som ”rättvisa” och ”jämlikhet”. Även om ytan är ny, snygg och schysst, är förstås politiken densamma: gammal, ful och elak.

Blaskan.se recenserar Djävulssonaten: Ur det svenska hatets historia som beskriver högerns invandrarhatiska historia:

Argumenten mot invandring har möjligtvis förändras under årens lopp delvis men ändå finns de inhumana argumenten kvar som kvardröjande onda nattsvarta skuggor kavar genom årens lopp. På 30-talet handlade det om ha den rätta rasen ren, den ädla äkta folkstammen måste bevaras till varje pris. Även då som nu hade vi argumenten om att våra jobb skulle försvinna, ekonomin bli sämre och andra lika pinsamma retoriska grepp har funnits i debatten, om horden, invandrarna skall svärma över gränsen till Sverige.

Ränderna går aldrig ur.

- Marita -

Djävulssonaten: Ur det svenska hatets historia  kan Du beställa här (149 kr)

Mycket vill ha rubbet

En maktelit som har mycket och vill ha mer är ingen nyhet. Men att klyftorna är rekordstora, är mycket oroväckande.  Oroväckande och tröttsamt är också man som vanligt redovisar i dunkel.  Som om skillnaderna är könsneutrala, när det i själva verket handlar om några få rika män jämfört med en större mängd fattigare. Men inte lika fattiga som många kvinnor/färre män i kvinnodominerade yrken.

LO kartlade 198 positioner i näringsliv, politik och övriga samhälle och endast 21 procent eller 42 stycken är kvinnor, alltså:

förblir makteliten en skara som kraftigt domineras av män. (s20)

Saxade några skillnader mellan granskade kvinnor och män enligt LO:s rapport:

Kvinnor är mest underrepresenterade i den ekonomiska eliten under hela den undersökta perioden. Under 2007 innehades där endast två positioner av kvinnor.

Näst sämsta gruppen är överhetssamhället som inkluderat högst en kvinna under alla år. … 2007 fanns bara 1 kvinna (10 procent) med i gruppen statlig verksamhet och 2 (20 procent) i gruppen universitet/forskarvärlden.
Den genomsnittliga inkomsten för kvinnorna var 2007 35 procent av männens, vilket är en försämring jämfört med 2004 då andelen var 45 procent. Alltså mycket få kvinnor som tjänar mer än männen. 

 De 2 kvinnorna i gruppen kommunala bolag tjänar mer än genomsnittet för de 10 männen i den gruppen. Även inom gruppen kommuner, som inkluderar ledande kommunala politiker och tjänstemän, finns kvinnor med något högre lön än männen. 2006 tjänade män och kvinnor i genomsnitt lika mycket men 2007 gick kvinnorna om männen och tjänade 4  industriarbetarlöner mot männens 3

Endast en av grupperna uppnår nästan det som med dagens mått kan kallas en jämställd sammansättning (40/60), nämligen gruppen med kommunala politiker och tjänstemän som hade 40 procent kvinnor 2006. 2007 sjönk andelen dock tillbaka till 35 procent.

De rikaste i gruppen består alltså av en överväldigande majoritet män.  Och varför jämföra dessa med industriarbetarlön? Alla som jobbar inom kvinnodominerade sektorer vet att industriarbetare inte är ett fattigt släkte i jämförelse. Fråga restaurangbiträdet med 17 000 spänn/månad.  LO skriver att orsaken till att man valt industriarbetarlönen som jämförelse ”är att denna lön finns redovisad i den offentliga lönestatistiken hela vår undersökningsperiod” . Det förklarar inte alls varför LO inte jämför med statistisk som tillkom senare. Visst får man en kortare tidserie, men man skulle kunnat påvisa ännu större skillnader: mellan vårdbiträdet och storfräsaren. Istället väljer man normen manlig arbetare i form av industriarbetare. Hur hög (utifrån köksbiträdets perspektiv) eller låg (utifrån statliga bolagschefens perspektiv) lön har jämförelsepersonen (läs arbetarmannen)? Jo:

För år 2006 var den 269 030 kronor om året, eller 23 082 kronor i månaden (årslönen dividerad med 12,12) och för 2007 279 755 kronor vilket ger 22 197 kronor (S 58 )

Ca 280 000 kr/år – en lön som Wanja LW anser vara ”normal”……….Som ni ser är det fleräknat/felskrivet i rapporten.  Vilka siffror som är korrekta, kollar jag en annan dag. Men skillnaden mellan restaurangbiträdet och industriarbetaren är ändå 6 000 kr/månad….

Jag skyr ökade ekonomiska klyftor som pesten. Ingen är värd sådana ofantliga summor. Och nej, det skulle inte vara bättre att fler kvinnor tjänar mycket mer än andra kvinnor/män. Men vi måste få veta hur ekonomiska makten faktiskt ser ut. Den har ett kön.

Läs LO:s rapport Makteliten – mycket vill ha mer

- Marita -

För lite för skattepengarna tycker rika

Medför mycket pengar per automatik egotripp? Är orsaksambandet så enkelt att där Mammon går in går Solidariteten ut?

På lyxkliniker kan patienter betala 30 000 kr för en (1) undersökning. En fet plånbok öppnar till information om hälsotillståndet. Man får ju inget för skattepengarna säger en intervjuad i Kvinna24.  Nänä, med Allliansens skattesänkningar för rika personer får det offentliga ännu mindre till sjukvården. Visst har alla som jobbat fått avdraget, men precis som under Sossetiden ökar man klyftan eftersom redan välbärgade  alltid, alltid får mer. Jobbskatteavdrag,  en gallopperande arbetslöshet minskar förstås vår gemensamma kassakista. Och mindre till vård och omsorg.

Rikedom är inte utan kön.  Inte heller statens investeringar. Ökade ekonomiska klyftor är alltså ökade klyftor mellan män och kvinnor.

- Marita -