Skit i Ryanair. Inte hos.

Skit i Ryanair. Men inte i deras toaletter, för då kostar det 1 pund.  Började som ett aprilskämt.  Och slutar kanske på riktigt. Fast det är skitsamma: hela Ryanair är ett enda stort skämt, med eller utan toaavgifter.

Ryanair skiter i sina passagerare. Och i sin personal. En personal som i sin tur hackar på bloggare…..  som schysst ville informera om en bugg. ( Jasons Blogg ). Vart tar det slut?

Birgitta Olsson (fp) och Gudrun Schyman (fi) uppmanade till bojkott efter RA:s sexistiska reklam. RA fälldes, men Ryanair’s Stephen McNamara fortsatte att förlöjliga Birgitta:

 We’re sure that Boring Birgitta will be overrun by the flood of right minded, liberal, people who support Ryanair’s determination to defend the rights of girls and boys to get their kit off – if they want to.

Gudrun Schyman svarade:

”Tråkigt, Stephen McNamara, det blir det när vi väljer andra flygbolag”

Exakt.

Nästa ”rolighet” lät inte vänta på sig. Blowjobs används som ett internt arbetsnamn. Vd Michael O’Leary  förklarar i en TV-intervju vad ”Beds and blowjobs” betyder: ” en symbol för lyx”….??? Rätta tolkningen är att Ryaniar suger.

Åsså fortsätter O´Leary:

- Ingen vet om jorden värms upp eller inte. Klimatet har alltid förändrats. Vad vi kan vara säkra på är att flyget inte är anledningen

Bryr man sig om jämställdhet, om miljö, om schyssta arbetsförhållanden och/eller korrekt prisinformation kan man inte resa med Ryanair.   Hur många tomma flygplansstolar blir inte det?

Telegrafen publicerar en framtida intervju med RA…Riktigt bra och träffande.

Ryanair är inte värt 1 spänn.  Genom bojkott kan vi sänka skiten.

- Marita -

Osannolik politik

Begrep aldrig resonemanget av Maud och Centerpartiet kring anti/pro/kärnkraften: ” Joo, vi är fortfarande emot kärnkraften, men vi öppnar upp för nya kärnkraftverk. Sluta tjafsa om vi är för eller emot.  Tänk på våra barn, snyft, snyft. Kärnkraft och förnyelsebar energi”

Men idag trillade poletten ned. Den förnyelsebara energi som avses, består förmodligen av idéåtervinning, som Gudrun Schyman så exakt beskriver. Om att damma av mossiga tankar på NATO och EMU-medlemskap, militär upprustning. Och kärnkraften förstås.  Om en politik i repris.

Mycket gammal politisk skåpmat skall förpassas till sopberget, men en del saker bör vi hålla levande, som Tage Danielssons underbara monolog om sannolikhet:

”Sannolikt va, det betyder väl nåt som är likt sanning. Men riktigt lika sant som sanning är det inte om det är sannolikt.

Nu har vi tydligen inte råd med äkta sanningar längre, utan vi får nöja oss med sannolikhetskalkyler. Det är synd det, för dom håller lägre kvalitet än sanningar. Dom är inte lika pålitliga. Dom blir till exempel väldigt olika före och efter.

Jag menar före Harrisburg så var det ju ytterst osannolikt att det som hände i Harrisburg skulle hända, men så fort det hade hänt rakade ju sannolikheten upp till inte mindre än 100 procent så det var nästan sant att det hade hänt.

Men bara nästan sant. Det är det som är så konstigt. Det är som om man menar att det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.

I själva verket gick ju hela det socialdemokratiska partiet och väntade i över ett halvår på att få veta om det som hände i Harrisburg har hänt eller inte, innan de kunde bestämma sig för om dom ska tycka att kärnkraften är så farlig som den skulle vara om det som har hänt i Harrisburg hade hänt. Nu har dom bestämt sig till sist, och tydligen kommit fram till att det som hände i Harrisburg inte har hänt, men att vi å andra sidan måste ha mycket bättre säkerhetsanordningar så det inte händer här också.

Och man förstår ju att dom har tvekat, för en sån olycka inträffar ju enligt alla sannorlikhetsberäkningar bara en gång på flera tusen år, och då är det ju i varje fall inte troligt att den har hänt redan nu, utan det är väl i så fall mera sannolikt att den har inträffat längre fram. Och då kommer ju saken i ett annat läge. För det kan ju inte vi bedöma nu. Då. Eller…

Sen är det också det att om det som hände i Harrisburg verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till, den är ju så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Harrisburg hände, om det nu gjorde det. För jag menar då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.

I varje fall inte i Harrisburg. Och säkert inte samtidigt som förra gången.

Risken för en upprepning är så liten att den är försumbar. Med det manas att den finns inte, fast bara lite.
Nu är ju det här rätt krångligt för gemene man, så egentligen är det väl ingen idé att ha folkomröstning om sånt här. Folk i allmänhet dom tänker förstås på sitt grovhuggna vis att det som hände i Harrisburg verkligen har hänt. Dom tar det som en sanning. Tala alltid sanning, barn, sa våra föräldrar till oss. Det får vi inte säga till våra barn utan vi måste lära dom att alltid tala sannolikt. Att säga sannolikheten, hela sannolikheten och ingenting annat än sannolikheten.

Så att dom inser att det som hände i Harrisburg inte kan hända här, eftersom det inte ens hände där, vilket hade varit mycket mer sannolikt, med tanke på att det var där det hände.”

Hämtat från Talarforum

 - Marita -