Mamma lägger pussel.

Belinda Olsson frågar om dagens mammor verkligen känner igen sig i alla mammahandböcker. Allra viktigast är dock meningen Belinda som hastigast sätter inom parentes:

Har inte hittat någon bra motsvarighet hos män, kanske managementböcker till jobbet då

Som vanligt handlar inte det s.k. livspusslet om män. Om pappor. Som vanligt är det mammorna som skall dra ned på sina egna och omgivningen krav. Som vanligt är jämställdhet en kvinnofråga, fastän det krävs 2 to tango.

Visst finns papporna. Men bara på distans när söner och döttrar gör upp med sin barndom och/eller lämnar en postum kärleksförklaring. När det kommer till ansvar, till det s.k. livspusslet är det ett kvinnoproblem. Ett knivigt fall för mammadetektiven. Medan journalisterna är fullt upptagna med att ifrågasätta mammahandböckerna och politikerna levererar hushållsnära tjänster, kan pappor fortsätta vara frånvarande.  I lugn och ro.

Belinda har rätt i att fler Tabitor behövs. Samtidigt är vi där igen: råd för mammor, mammor, mammor.  Och hur fuktig blir man av ojämställdhet – lika mycket som en vecka i Saharas öken?  En av de handböcker som Belinda refererar till, bloggar: Skriet från Kärnfamiljen, och kallar sig även Eller Kåt, glad och jämställd. Jämställdhetssträvan kan inte beskrivas bättre. Författarnas handfasta tips behövs också, oavsett om inte alla känner igen sig. De behövs för att synliggöra skillnader, för att lyfta jämställdhetsdiskussionen från akademins föreläsningssalar.

Grunden måste förändras, samhällsstrukturen måste utgå från individuell föräldraförsäkring och arbetstidsförkortning för alla. Med jobb i 6 timmar och med gemensamt ansvar för barn och hem. Sedan kan vi omläsa handböckerna och oja oss över hur dumt det var.  En gång i tiden när  begreppet ”livspussel” myntades, som gav mammorna hela ansvaret. Så dumt, men de visste väl inte bättre.

- Marita -

Pappa kom hem

Det skall vara en pappa i år. Newsmill översvämmas av uppgörelser med Pappor. Elaka pappor. Tysta pappor. Med den gemensamma nämnaren att de är frånvarande.  Borta på jobb, borta för fritid. Kvar är mamma. Mamma och barn.

Kanske fick pappaeran rejäl fart med Gyllenhammar och Zandéns neandertalarskri efter en ”riktig man”.  Den ”riktige mannen” som varit och är den frånvarande pappan. Inte riktigt…klokt.

När Anna Larsson uppmanar till att avskaffa pappa-losern, håller väl alla med: pappor, mammor och barn. Framförallt barn.  Att göra upp med sin loser-pappa är bra. Men för framtidens barn räcker det inte.  Framtiden kräver individualiserad föräldraförsäkring. En fråga man inte vinner några val på och som (därför?) behandlas som en icke-fråga.  Som en familjär angelägenhet. 

Inget kunde vara mer fel.  Att pappor blir föräldrar,  handlar om vägen till ett bättre samhälle.  Lösningen är så himla enkel,  låt oss följa Annas beskrivning:

Svenska föräldrar gör som staten säger. Varför inte göra det enda vettiga? Individualisera föräldraförsäkringen och ge hälften av dagarna till mamman och hälften till pappan. Och avskaffa pappa-losern en gång för alla.

- Marita -

Kvotera visst mera!

Kvotera inte mera! utropar Göteborgs-Postens ledare. Ett ramaskri präglat av rädsla, av vånda över att stabila traditioner skall brytas. Så skriver man förstås inte, utan det är som vanligt inlindat i det” fria valet”.

Det handlar självklart om föräldraförsäkringen. Tiden som föräldrar får för att vårda sina barn och där mamman är den som helt traditionsenligt stannar hemma.  Det vet vi. Vi vet också att det tar 211 år i nuvarande takt för båda föräldrarna att dela lika.  Om vi värnar det fria valet.

När nu en moderat grupp äntligen börjat diskutera en jämställd föräldraförsäkring,  blir liberala Göteborgs-Posten ängsliga – en katt bland borgerlighetens hermeliner. 

Små barn behöver föräldratid. Moderaterna bör inte undergräva en barnvänlig politik med kvoter

”Barnvänlig politik”? Är det barnvänligt med frånvarande pappor? Är män inte lika bra för barnen som kvinnor? ”Föräldratid” behöver verkligen små barn. Med mamma OCH pappa i de fall det finns 2 föräldrar.

Det är inte märkvärdigare att ha en indiviudell föräldraförsäkring än att ha individuell semester. Inte ryter GP om att vi borde få välja vem vi skall ge vår semester till..hahaha…hur kul hade inte det varit…:) För det är så självklart: semestern är vår egen. Barnen förtjänar båda föräldrarnas tid. och vi; både kvinnor och män såväl förtjänar som har ansvaret för våra barn. Punkt.

Sluta tramsa och verka för ett humant samhälle, där det är lika trevligt att göra barn som att ta hand om dem. 

- Marita -

Moderater öppnar för individualiserad föräldraförsäkring!

Är det möjligt? En grupp inom Moderaterna kan tänka sig en individualiserad föräldraförsäkring. Gnuggar mig i ögonen, näää jag sover inte ännu. Är det 1 april. Näää…

Visst, gruppen som kallar sig ”Lika möjligheter” vill först utreda jämställdhetsbonusens effekter.  Läs dess ”negativa effekter” . Och man tar det stegvis. Men att man ser frågan – det är viktigt.

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, sägs det. Men när det gäller en jämställd föräldraförsäkring är det nog tyvärr så. 211 år känns iaf lite väl lång tid. Så kom igen nu, go go Moderaterna go!

- Marita -