Mamma lägger pussel.

Belinda Olsson frågar om dagens mammor verkligen känner igen sig i alla mammahandböcker. Allra viktigast är dock meningen Belinda som hastigast sätter inom parentes:

Har inte hittat någon bra motsvarighet hos män, kanske managementböcker till jobbet då

Som vanligt handlar inte det s.k. livspusslet om män. Om pappor. Som vanligt är det mammorna som skall dra ned på sina egna och omgivningen krav. Som vanligt är jämställdhet en kvinnofråga, fastän det krävs 2 to tango.

Visst finns papporna. Men bara på distans när söner och döttrar gör upp med sin barndom och/eller lämnar en postum kärleksförklaring. När det kommer till ansvar, till det s.k. livspusslet är det ett kvinnoproblem. Ett knivigt fall för mammadetektiven. Medan journalisterna är fullt upptagna med att ifrågasätta mammahandböckerna och politikerna levererar hushållsnära tjänster, kan pappor fortsätta vara frånvarande.  I lugn och ro.

Belinda har rätt i att fler Tabitor behövs. Samtidigt är vi där igen: råd för mammor, mammor, mammor.  Och hur fuktig blir man av ojämställdhet – lika mycket som en vecka i Saharas öken?  En av de handböcker som Belinda refererar till, bloggar: Skriet från Kärnfamiljen, och kallar sig även Eller Kåt, glad och jämställd. Jämställdhetssträvan kan inte beskrivas bättre. Författarnas handfasta tips behövs också, oavsett om inte alla känner igen sig. De behövs för att synliggöra skillnader, för att lyfta jämställdhetsdiskussionen från akademins föreläsningssalar.

Grunden måste förändras, samhällsstrukturen måste utgå från individuell föräldraförsäkring och arbetstidsförkortning för alla. Med jobb i 6 timmar och med gemensamt ansvar för barn och hem. Sedan kan vi omläsa handböckerna och oja oss över hur dumt det var.  En gång i tiden när  begreppet ”livspussel” myntades, som gav mammorna hela ansvaret. Så dumt, men de visste väl inte bättre.

- Marita -

Könskvotering intet nytt under solen

Anna König Jerlmyr (M) har beställt en ”unik” RUT-undersökning som visar att bolagens valberedningar till största del består av män.  Men det här vet vi ju redan. Vi vet att valberedningarna består av män och att män väljer män till styrelseposter.  Men Anna tror inte på kvotering, utan företagen skall lösa ojämställdheten själva. Suck. Som vanligt saknas nytänkande.  Som vanligt fegas det. Som vanligt inte det minsta unikt. Som vanligt.

Annika Elias , ordförande för Sveriges chefsorganisation Ledarna, vill se kvotering eftersom företagen inte klarar av ojämställdheten själva.  Två personer som ser samma problem, men har två helt olika lösningar.  Tyvärr innebär Annas insikt endast ett konstaterande, medan en lagstiftning skulle ge en reell förändring.

Med Alliansen upphörde hotet om kvotering och  processen för en mer jämställd styrelsemiljö stannade upp.  Malin Björkmo anser att årsstämman bör välja valberedningens ledamöter. Njae, lite bättre, men inte bra. Heterosociala kvinnor och homosociala män väljer män. Kanske några färre, men inte någon större förändring.

Kvotering utifrån kön har existerat sedan bolagens födelse: män väljs för att de är män.  Att kvotera kvinnor för att de är kvinnor är därför inget att uppröras över. 

- Marita -

Alliansen och A-kassan: april, april året om

Tystnaden kring Alliansens slakt av a-kassan, har varit alarmerande hög…..Kanske har regelverket varit så snårigt att media helt enkelt inte ids nysta i alla trådar. Trådar som bildar snaror om den arbetslöse varit sjuk, vabbat eller varit föräldraledig.

En delad föräldratid ger sänkt ersättning . Eva Uddén Sonnegård, statssekreterare på arbetsmarknadsdepartementet säger:

- Det är bara att beklaga att regelverket ser ut som det gör. Vi hade önskat att det hade ändrats tidigare och tycker det är väldigt olyckligt med föräldrar som hamnar i den här situationen.

”Olyckligt” är bara förnamnet.  Hafsverk är vad det är. Alliansen kastade in ett nytt a-kassesystem utan eftertanke, utan att förstå hur reglerna slår mot individen. Delvisa ändringar är på gång, men fortfarande läcker systemet som ett såll. Effekten….tja, barn lär se ännu mindre av sina fäder. Så kan det gå när inte genusglasögonen är på.

Ogenomtänkta regeländringar står som spön i backen. Alliansen fick kalla fötter över den höga arbetslösheten. Man hade ju strax innan försvårat att kvalificera sig för a-kassan, dels chockhöjt avgiften och orsakat massutträde. Så vad gör man, jo man leker löjliga-a-kassan

 För att det ska bli lättare att klara kravet på 12 månaders medlemskap som är förutsättningen för inkomstrelaterad a-kassa föreslår man att varje medlemsmånad under 2009 ska räknas som om man varit medlem i två månader.  Det ska man lösa så att för varje månad som man är medlem under 2009 ska tidpunkten för när en person blev medlem flyttas en månad bakåt. Det innebär att den som blir medlem 1 januari 2009 klarar medlemskravet  1 juli. Regeln föreslås gälla under tiden 1 juli - 31 december 2009. (AEA)

Få 2 månader till priset av 1 – är det realisationsinspiration? Och det gäller under ett helt halvår……  Inget aprilskämt, utan på riktigt. Inte riktigt klokt.

- Marita -

Mycket vill ha rubbet

En maktelit som har mycket och vill ha mer är ingen nyhet. Men att klyftorna är rekordstora, är mycket oroväckande.  Oroväckande och tröttsamt är också man som vanligt redovisar i dunkel.  Som om skillnaderna är könsneutrala, när det i själva verket handlar om några få rika män jämfört med en större mängd fattigare. Men inte lika fattiga som många kvinnor/färre män i kvinnodominerade yrken.

LO kartlade 198 positioner i näringsliv, politik och övriga samhälle och endast 21 procent eller 42 stycken är kvinnor, alltså:

förblir makteliten en skara som kraftigt domineras av män. (s20)

Saxade några skillnader mellan granskade kvinnor och män enligt LO:s rapport:

Kvinnor är mest underrepresenterade i den ekonomiska eliten under hela den undersökta perioden. Under 2007 innehades där endast två positioner av kvinnor.

Näst sämsta gruppen är överhetssamhället som inkluderat högst en kvinna under alla år. … 2007 fanns bara 1 kvinna (10 procent) med i gruppen statlig verksamhet och 2 (20 procent) i gruppen universitet/forskarvärlden.
Den genomsnittliga inkomsten för kvinnorna var 2007 35 procent av männens, vilket är en försämring jämfört med 2004 då andelen var 45 procent. Alltså mycket få kvinnor som tjänar mer än männen. 

 De 2 kvinnorna i gruppen kommunala bolag tjänar mer än genomsnittet för de 10 männen i den gruppen. Även inom gruppen kommuner, som inkluderar ledande kommunala politiker och tjänstemän, finns kvinnor med något högre lön än männen. 2006 tjänade män och kvinnor i genomsnitt lika mycket men 2007 gick kvinnorna om männen och tjänade 4  industriarbetarlöner mot männens 3

Endast en av grupperna uppnår nästan det som med dagens mått kan kallas en jämställd sammansättning (40/60), nämligen gruppen med kommunala politiker och tjänstemän som hade 40 procent kvinnor 2006. 2007 sjönk andelen dock tillbaka till 35 procent.

De rikaste i gruppen består alltså av en överväldigande majoritet män.  Och varför jämföra dessa med industriarbetarlön? Alla som jobbar inom kvinnodominerade sektorer vet att industriarbetare inte är ett fattigt släkte i jämförelse. Fråga restaurangbiträdet med 17 000 spänn/månad.  LO skriver att orsaken till att man valt industriarbetarlönen som jämförelse ”är att denna lön finns redovisad i den offentliga lönestatistiken hela vår undersökningsperiod” . Det förklarar inte alls varför LO inte jämför med statistisk som tillkom senare. Visst får man en kortare tidserie, men man skulle kunnat påvisa ännu större skillnader: mellan vårdbiträdet och storfräsaren. Istället väljer man normen manlig arbetare i form av industriarbetare. Hur hög (utifrån köksbiträdets perspektiv) eller låg (utifrån statliga bolagschefens perspektiv) lön har jämförelsepersonen (läs arbetarmannen)? Jo:

För år 2006 var den 269 030 kronor om året, eller 23 082 kronor i månaden (årslönen dividerad med 12,12) och för 2007 279 755 kronor vilket ger 22 197 kronor (S 58 )

Ca 280 000 kr/år – en lön som Wanja LW anser vara ”normal”……….Som ni ser är det fleräknat/felskrivet i rapporten.  Vilka siffror som är korrekta, kollar jag en annan dag. Men skillnaden mellan restaurangbiträdet och industriarbetaren är ändå 6 000 kr/månad….

Jag skyr ökade ekonomiska klyftor som pesten. Ingen är värd sådana ofantliga summor. Och nej, det skulle inte vara bättre att fler kvinnor tjänar mycket mer än andra kvinnor/män. Men vi måste få veta hur ekonomiska makten faktiskt ser ut. Den har ett kön.

Läs LO:s rapport Makteliten – mycket vill ha mer

- Marita -

Kvotera visst mera!

Kvotera inte mera! utropar Göteborgs-Postens ledare. Ett ramaskri präglat av rädsla, av vånda över att stabila traditioner skall brytas. Så skriver man förstås inte, utan det är som vanligt inlindat i det” fria valet”.

Det handlar självklart om föräldraförsäkringen. Tiden som föräldrar får för att vårda sina barn och där mamman är den som helt traditionsenligt stannar hemma.  Det vet vi. Vi vet också att det tar 211 år i nuvarande takt för båda föräldrarna att dela lika.  Om vi värnar det fria valet.

När nu en moderat grupp äntligen börjat diskutera en jämställd föräldraförsäkring,  blir liberala Göteborgs-Posten ängsliga – en katt bland borgerlighetens hermeliner. 

Små barn behöver föräldratid. Moderaterna bör inte undergräva en barnvänlig politik med kvoter

”Barnvänlig politik”? Är det barnvänligt med frånvarande pappor? Är män inte lika bra för barnen som kvinnor? ”Föräldratid” behöver verkligen små barn. Med mamma OCH pappa i de fall det finns 2 föräldrar.

Det är inte märkvärdigare att ha en indiviudell föräldraförsäkring än att ha individuell semester. Inte ryter GP om att vi borde få välja vem vi skall ge vår semester till..hahaha…hur kul hade inte det varit…:) För det är så självklart: semestern är vår egen. Barnen förtjänar båda föräldrarnas tid. och vi; både kvinnor och män såväl förtjänar som har ansvaret för våra barn. Punkt.

Sluta tramsa och verka för ett humant samhälle, där det är lika trevligt att göra barn som att ta hand om dem. 

- Marita -

Sjukförsäkringen: Alliansen vs Rödgröna – lika illa

Sjukförsäkringen på väg att raseras skriver Lena Askling och efterlyser åtgärder från Socialdemokraterna. Tyvärr, det är nog väl sent. Och alternativet S är sannerligen inga riddare som hjälper sjukskrivna, tvärtom har de varit utomordentligt duktiga i att stjälpa dem.

Vår tids farsot, de sjukskrivna som med alla medel antingen skall sparkas in på arbetsplatsen, eller sparkas ut i arbetslöshet är förlorarna. Förlorare som faktiskt har ett kön: en övervägande majoritet kvinnor.  Kvinnor som ofta blev sjuka under offentlig sektors slakt under 90-talet.  Slakten som kallades budgetsanering och som ff gör sossarna stolta som tuppar. Som när Mona Selin inledningstalar:

Jag och många av er minns alla de gånger vi under 90-talet var ute och pratade om budgetsaneringen. Vi tog argumenten och vi tog fajten om varför vi måste bort från underskott, om varför låneberoende och hög inflation var så farligt. Det var det som hotade jobben och välfärden.

Mona o Co tog alltså en fajt för att kvinnor skulle slås ut från arbetsmarknaden. Talet var från 15 november 2008, så poletten har inte ramlat ned ännu. Och den lär stanna där den är.

I november 2005, alltså 1 år innan regeringsskiftet skrev Merete Mazzarella i SvD om bl.a. 90-talets utslagning:

Det är en paradox att ansvariga politiker i dag å ena sidan konsekvent hävdar ”arbetslinjen” – alltså tanken att alla i princip ska vara ute i arbetslivet – och å andra sidan accepterar att arbetstagare behandlas som slit och släng-vara.

Alliansen behandlar de sjuka som digerdöden, men dess föregångare, Socialdemokraterna lade alltså grunden för utslagningen och jakten på främst kvinnor i offentlig sektor. Glöm inte det i kritiken av Alliansen och i efterlysandet av ett alternativ.

- Marita -

6-ig Arbetstidsförkortning

När alltid lika skärpta Katrine Kielo säger att vi inte har råd med Anders Borg som sexsymbol, har hon så rätt.  Synnerligen osexig är också alliansens handlingsförlamning under den bistra ekonomiska situationen.  Utan passion, utan fantasi. 

Anders Borg varnar för fortsatt kris. Nähä….det fattar vi väl.  Inget kunde vara mer uppenbart. Vad som också är uppenbart är att nu finns chansen. Chansen att arbetstidsförkorta och att omvandla den dyra arbetslöshetssektorn till reguljära arbeten. Ta den. Tänk nytt och fräscht. Tänk framtid.

Bra jämställda och miljömässiga anledningar till 6 timmars arbetsdag ger Ann Mårtens .  Alliansupproret anger långa arbetsdagar som en förnuftig anledning till dåliga politiska beslut och Fiesta-Samuel skriver om klimatskäl. Listan på skäl kan göras oändlig. Mer tid för liv. Mer tid för kärlek.

Arbetstidsförkortning – det är 6-igt…….

- Marita -

Gudrun Schyman om arbetstidsförkortning , där hon också visar hur gammalt kravet på kortare arbetstid är.