Träda ur kyrkan. Inte helt enkelt.

Gick idag med tunga steg till  kyrkan. Bye, bye var inte bara ”hej då, vi ses”.  Det var en kyrka jag varit i som ungdom, som vuxen. Absolut inte ofta, men den har alltid varit öppen. Som en öppen famn. Men när inte famnen är öppen för alla,  då är den också stängd för mig.

- Jag vill bara gå ur Svenska Kyrkan. Ja Du vet, det funkar inte med tjafset om könsneutrala äktenskap.

Tystnad. Plötsligt inser jag att det faktiskt finns 2 åsikter för utträde, dels min egen och självklart den att man är emot samkönade äktenskap. Som tycker att kyrkan skall  kränka HBT-personer. Och kvinnor. Hjälp, tänk om personalen tror att jag är…är…

- Ja, alltså jag är trött på att kyrkan är fortsatt homofobisk, att man inte sätter ned foten.

Tystnad.

Sedan berättar personalen att de inte har blanketter för att lämna kyrkan just där, utan de finns på Pastorsexpeditionen i centrala staden som har öppet 9-12.  Fnittrar tyst och tänker på planscherna ”här har vi rast hela dagen och arbetar typ i sammanlagt 5 minuter/dag”.  Måste man ta ut semester för att gå ur Svenska Kyrkan?

Tänker också på Veronicas inlägg om konsumentmakt, för det är precis så jag känner mig i denna stund. En konsument som vill reklamera en 44 år gammal produkt med livstidsgaranti .  Och tycker att servicen är undermålig.

Det gjorde beslutet ännu enklare. I morgon skickar jag en hemmasnickrad ansökan med posten.

- Marita -

Bye, bye Svenska Kyrkan

På måndag går jag ur. Ur Svenska Kyrkan.  Har tills idag intalat mig att om medlemmar som håller mänskliga rättigheter högt, finns kvar, ja då försvinner de som står för kvinno- och HBT-föraktet. Men jag ljuger bara för mig själv. Kvällens Rapport om veleriet med könsneutrala äktenskap och hur man kan fortsätta diskrimineringen avgjorde.

Har väntat alldeles för länge på att foten sätts ned. Sätts ned och visar de präster (och övrig personal) som vägrar befatta sig med såväl kvinnor och/eller HBT-personer, på porten.  Personal som direkt eller indirekt kränker mänskliga rättigheter. Men ingenting händer.

Svenska Kyrkan fortsätter sitt tassandet kring den heta gröten könsneutrala äktenskap. Samtidigt pysslar man med för mycket trams. Som att lägga sig i personalens sexliv. Prästen som misshandlade sin fru skall självklart avskedas. Men att offret, kvinnan, även hon präst får en erinran av domkapitlet, för att ”i samband med alkoholförtäring inlåtit sig på ett destruktivt sexuellt beteende” , var bara för mycket.

Biskop Caroline Krook menade att

 
Kvinnans deltagande i trekanter med sin man och tvärtom är inte förenligt med äktenskapet.

Vänta….att ha frivillig sex med mer än 1 person är alltså värre än att vägra viga samkönade par. Eller att delta i gudstjänster med kvinnliga kollegor….

Får kyrkans personal utöva oralsex? Eller ha andra samlagsställningar än missionären?

Lars Lindström skriver att domkapitlets utredning visar att paret

i samband med alkoholförtäring har inlåtit sig på så kallat trekantsamlag med dem själva inblandade och också någon annan, som ibland inte tidigare varit bekant med dem.

Öhh, gjorde domkapitlet utredningen under ett fylleslag? Verkat iaf så med tanke på skrivningen.

Jag betalar självklart inte en spänn  till organisationer som är kvinnofientliga och/eller homofobiska. Då kan jag rimligtvis heller inte genom min skatt finansiera präster som aldrig borde få arbeta som just präster.  Så tack  Caroline Krook och alla andra njaaeee-sägare – ni öppnade mina ögon.

Läs Trollhares inlägg om könsneutrala äktenskap och den bisarra erinringen av den kvinnliga prästen.  Det är bra. Och viktigt.

 - Marita -